Samuel Hahnemann uppfann och fortsatte sedan utveckla den homeopatiska läkemetoden under hela sitt liv. Hans sista steg var att introducera Q-potenser för att ge patienter en mildare – och djupare – bot. Jag är övertygad om att han har rätt. Därför är det självklart att elever i min skola får lära sig behärska den sista, men viktiga, gåvan från Hahnemann.

Homeopatins skapare Samuel Hahnemann ägnade hela sitt liv åt att förfina och förbättra den homeopatiska läkekonsten. Hans mål var dock alltid detsamma: att bota sjuka människor på det ”snabbaste, tillförlitligaste och mest skonsamma sätt”.

Under sina sista levnadsår utforskade Hahnemann vad som händer om de homeopatiska läkemedlen bereds på ett lite annorlunda sätt än han tidigare gjort, så att de kan ges dagligen i vätskeform. Hans mål var att på så sätt få en mildare behandling, som också går djupare.

Varje gång Hahnemann var säker på att hans vidareutveckling av den homeopatiska läkekonsten tagit ett kliv framåt reviderade han Organon, som är hans samlade instruktionsbok som redogör för både teorin och hur vi ska göra i praktiken.

Organon gavs totalt ut i sex olika uppdaterade versioner.

Hahnemanns sjätte och sista version av Organon från år 1842 brukar kallas för hans testamente. I den presenterar han sin nya ”fulländade metod”.

Går man igenom vad han ändrat i relation till den tidigare femte upplagan blir det tydligt att Hahnemann i den sista upplagan beskriver behandling med så kallade Q-potenser, där det homeopatiska läkemedlet tas dagligen, i vätskeform.

Till saken hör att den sjätte upplagan av Organon gavs ut först 79 år efter Hahnemanns död, vilket i sig är en spännande historia om hur hans manus först försvann, och sedan återfanns, för att slutligen utges.

Dessvärre florerar en salig röra av olika bearbetningar och översättningar av Organon. Till exempel så finns det en svensk översättning av den sjätte Organon som baserar sig på ett underlag som avviker en del från Hahnemanns original.

Den här fördröjningen på närmare 80 år innebar att Hahnemanns slutliga förslag om hur den homeopatiska behandlingen kan ske på skonsammaste och mest effektiva sätt i praktiken inte lärdes ut under nästan ett sekel.

När den homeopatiska läkemetoden spreds i USA användes den femte upplagan av Organon, vilket innebar att patienter i praktiken behandlades med så kallade C-potenser. Patienten får en dos och sen väntar man för att se resultatet.

Detta har också varit den mest spridda behandlingsmetoden i Sverige och det som lärts ut i de utbildningar jag själv har gått. Konstigt nog har samtidigt den sjätte upplagan av Organon använts som litteratur, som egentligen ger instruktioner om hur man ger medel och tolkar resultaten enligt metoden med Q-potenser (men också C-potenser) i vätskeform där varje intag kraftigt skakas för att bli lite starkare än det förra.

Det som förbryllar mig idag är att vare sig utövare eller lärare informerat om detta – och varför det inte skett, är för mig idag obegripligt.

När jag väl insett att det fanns ett glapp, en diskrepans, var det inte särskilt svårt att reda ut vad det handlade om. Oavsett om en homeopat behandlar med D- eller C-potenser, som är det vanligaste i Sverige, eller med Q-potenser enligt Hahnemanns sista vilja, är den homeopatiska läkekonsten potent. Den har effekt i båda fallen.

Men det som väckt mitt intresse för Q-potenser är att metoden ökar flexibiliteten under själva behandlingen. Det blir lättare att anpassa intaget av läkemedlet så att jag kan ändra mängden och upprepningarna utifrån patientens reaktioner. Jag är övertygad om att Q-potenser för en del patienter kan fungera bättre och ge de önskvärda resultaten av behandlingen.

Det har hänt under åren på mottagningen att jag inte känt det som optimalt, vare sig för mig eller för patienten, att ge ett medel en gång och sedan vänta.

Med insikten om Q-potenser och hur de används har jag nu fått en fantastisk möjlighet att skräddarsy behandlingen för just den enskilda patientens sjukdom, situation och behov. För en del passar det med enstaka intag och väntan, medan andra får bättre resultat genom dagliga intag som kan justeras löpande.

Flexibilitet, är ledordet!

Eftersom jag startat en skola och utbildar elever till att bli framtida självständiga kollegor, trygga i sitt utövande av vår läkekonst, är det självklart att lära ut hur vi även kan följa Hahnemanns slutliga rekommendationer, eller välja det tidigare sättet med en dos och vänta.

Det fanns homeopater som tidigt förstod vilken skatt Hahnemann lämnade oss, och som i årtionden har arbetat med Q-potenser, som vi kan lära av.

Till min stora glädje kommer en av dem, kollegan Margaretha Orvelius i Malmö, utbildad i Tyskland, och med närmare 30 års erfarenheter av behandling med Q-potenser, att utbilda eleverna i hur vi gör detta på bästa sätt!

Hahenmanns testamente, med läran om Q-potenser, blir ett viktigt tillskott för oss behandlande homeopater. Jag är övertygad om att en läkemetod som ger mildare och mer djupgående bot blir en viktig del i framtiden för homeopatin!

PS Jag är även väldigt stolt över att, utöver Margaretha Orvelius, också kunna berätta att vår främsta internationella pedagog Erik van Woensel går in som lärare i utbildningen. Under alla år jag följt Erik van Woensel har jag inte varit med om att han blivit svarslös inför en enda fråga. På ett systematiskt och tydligt sätt reder han ut alla frågetecken. Att få den guidningen in i vår teori och in i det praktiska utövandet av vår läkekonst är en ynnest!

Missa inte detta!

Du introduceras till homeopatins teori av en av våra främsta, och du får omsätta allt du lär dig i praktiken, genom övningar – och individuell handledning. Det här är utbildningen om du verkligen vill satsa på att bli en självständig homeopat som fått lära dig tänka själv! Krävande – men givande.

Vill du lära dig, kolla på: https://www.homeopaticentret.se/lar-dig-mer-om-homeopati eller maila mig direkt om du vill ha kursplanen eller undrar över något.